Idag för 13 årsen kom den allra värsta dagen i mitt liv, samtidigt är den en av dem bästa dagarna i livet.... Den bästa med den dagen att jag fick bli mamma till Amanda. Jag är oehört tacksam över att hon kom till mig och Mikael..... Det värsta med den dagen är att vi förlorade Amanda strax efter hennes födsel av ett så kallat hjärtfel som ingen visste om...
Amanda... mamma, pappa och småsyskonen saknar dig så fruktansvärt mycket och vi älskar dig. Du finns med oss hela tiden.
Nu har jag antagligen gett Mikael hjärttack. Jag riktigt hör han hur han suckar och tar på vänster sida när han läser mitt sms nu på jobbet "Micke, kan vi börja på bugg?" och han faller omkull på marken och gråter.... "Varför" skriker han och det hör...